Allt tyngre

På förhand kändes allt så bra inför gårdagens match. Vi hade fått en nystart, alla kändes taggade, stämningen var bra och vi stod inför en bra chans att mer eller mindre säkra kontraktet. En seger borta mot Fram hade tagit oss ett gigantiskt kliv mot fortsatt division 6-spel, men i slutändan var det inte ens nära.
Återigen inkasserade vi i stället en storförlust. 0-6 och siffrorna lyser ilsket röda mot oss: 0-16 (!) på de två senaste matcherna. Det mot lag som vi slog i våras. Helt sanslöst egentligen och resultat som inte borde existera.

Nu såg det visserligen långt ifrån så illa ut igår som siffrorna antyder, men det är svårt att försöka glädjas åt något i nuläget. Vi var länge med i matchen på Exercisfältets konstgräs, vi hade väl så många chanser som Fram under 90 minuter utan att överdriva och vi hade framförallt några jättelägen till att kvittera vid ställningen 1-0. Hade vi fått in ett mål där, eller senare vid 2-0, hade matchbilden kunnat bli en helt annan.

I stället åkte vi på 3-0 med 20 minuter kvar och därefter var det nattsvart. Vi kämpade men spelade för naivt och ointelligent, efter 4-0 borde vi nog med facit i hand dragit i handbromsen och gjort allt för att stoppa blödningen i stället för att fortsätta försöka framåt. Nu straffade ett kontrande Fram oss flera gånger om och resultatet blev till sist smärtsamt, pinsamt stort.

Fyra raka förluster och en mindre smickrande målskillnad på 1-25 i de matcherna ger oss inte lysande odds för att slippa kval direkt. Men vi får aldrig lägga oss ner och dö, det är trots allt två matcher kvar (tre för Bosna som fortfarande innehar kvalplatsen) och även om vi möter topplag i form av Wormo och Glumslöv måste vi ge det en chans.

I går fanns i alla fall en positiv anda inom laget och vi jobbade för varandra, även om det rasade i slutändan. Med rätt inställning kan det gå vägen och pressen är trots allt fortfarande på Bosna, som visserligen har en match mindre spelad men likväl måste ta poäng för att kunna gå om oss.

Det är inte över förrän den feta damen har sjungit som man brukar säga. Och på något sätt ska vi se till att undvika det där förbannade kvalandet. Ifjol krigade vi hela året för att nå en kvalplats, då gick vi in i kvalet med känslan av att vi fått en andra chans. Nu är det inte tal om någon sådan, nu ska vi göra allt för att inte behöva förlänga den här kraftkrävande säsongen.

Forza Olympia!