Att vi aldrig lär oss...

Det börjar bli uttjatat nu, men vi verkar aldrig lära oss att vi inte ska dra på oss en massa onödiga kort. Tidigare har jag påpekat att vi i A-laget hittills dragit på oss 19 gula och 5 röda kort, det på 9 matcher. I söndags åkte vi på en ny utvisning - den här gången i B-laget - och kortsamlandet fortsatte. Till viss del visserligen på grund av en domare som tycktes älska att vifta med korten, men statistiken ljuger inte för B-laget heller: 8 matcher, 17 gula, 3 röda.

Ingen statistik att skryta med direkt och det är ganska tydligt att vi måste se till att minska antalet kort framöver. Det håller inte annars, framförallt har vi inte råd att få viktiga spelare avstängda med jämna mellanrum. Vem som felar är egentligen inte relevant att diskutera, speciellt inte här. Det är helt enkelt upp till alla att ta sitt ansvar och se till så att man själv inte samlar på sig onödiga kort.

. . . . . . .

Om korten och utvisningen var mindre kul i söndags borta mot Väsby FK i reservserien var resultatet roligare. Visserligen gjorde stod vi över lag för en blek insats, men 4-3 i var favör blev det och det är ju resultaten som räknas. I slutändan struntar jag ärligt talat i hur det ser ut, bara vi gör vad vi ska genom att ta tre poäng.

Väsby skulle vi bara slå och det gjorde vi också. Men det var nära att vi bjöd dem på poäng genom att helt tappa fokus efter vår fina start och tidiga 2-0-ledning. Vi fick se hur sårbart ett lag är när spelarna börjar ta ut segern i förskott och var nära att bli straffade, men reste oss starkt och vann till slut rättvist.

Stundtals, speciellt första kvarten och när vi gick från 2-2 till 4-2 sent i andra halvlek, fanns det perioder då vi spelade ganska bra med rörelse och många spelare som deltog i offensiven. Sedan fanns det tyvärr längre perioder då vi gick ner i deras tempo och framförallt var riktigt dåliga när de hade bollen genom att inte ta jobbet för varandra. Men som sagt, återigen, tre poäng är alltid tre poäng.

. . . . . . .

Om det nu inte fanns alltför många positiva aspekter med den spelmässiga insatsen i söndags fanns det däremot en annan ska som var riktigt viktig och bra: att vi lyckades knyta till efter deras kvittering, slå tillbaka och återigen ta över matchen. Nog för att de var klart sämre än oss och att det hade varit för dåligt om vi inte klarat att mobilisera kraft och vinna, trots 2-0-tappet. Men vi som var med förra säsongen vet hur det stundtals såg ut då.

Vi tappade under 2010 flera ledningar mot lag som var sämre än oss i de matcherna och slarvade bort ett antal poäng. Själv minns jag framförallt matchen mot BK Fram i höstas, när vi ledde med 3-0 efter säsongens bästa halvlek bara för att förlora med 5-4 till slut. Det finns dessutom ett antal exempel till.

För att sammanfatta: Hade söndagsmatchen spelats ifjol hade väldigt mycket talat för att vi hade tappat helt, inte klarat av att resa oss efter baklängesmålen och fått åka hem utan trepoängare.

Så på det sättet har många Olympiaspelare mognat, vuxit och sett till så att laget följaktligen har blivit starkare. Att det sedan finns annat som vi fortfarande behöver jobba på är en annan femma...