Efterlängtad vinst
Efter en lång rad matcher utan vinst, där det tyvärr inte har spelat speciellt stor roll för poängutdelningen att själva prestationen i en hel del fall har varit godkänd eller mer, lossnade det äntligen för oss i fredags kväll.
2-2 mot serieledande Gantofta IF följdes upp med en storseger och revansch på Helsingborg City för förlusten i våras. Mycket var förstås väldigt positivt i fredags, även utöver de tre så välbehövliga poängen. Det skulle gå att skriva mycket om den lyckade insatsen och jag analyserar den gärna. I ett försök att vara lite kortare och mer konkret summeras den här i fem snabba:
Efterlängtad vinst
Ett understatement. Det blir särskilt tydligt när man tittar i kalendern och börjar leta sig tillbaka till den senaste gången vi vann en fotbollsmatch. Då får man bläddra bakåt till juni månad, närmare bestämt söndagen den 10 juni. Det var, fram till i fredags, senaste gången som vi tog tre poäng. Därmed är det enkelt att förstå hur förlösande, skön, viktig och efterlängtad trepoängaren mot City var.
Chanskavalkad
Sex gjorda mål och utöver det ett antal riktigt, riktigt heta chanser. Offensiven var hypervass och framför allt våra två anfallare, David Tomicic och Timmie Eskilsson, rev ständigt upp enorma hål i gästernas försvar. Tomicic: två mål, en fixad straff och en assist, Eskilsson: två mål, två assist - skapligt facit från deras sida. Dessutom fungerade hela laget bra i det offensiva spelet, med snabba omställningar och kloka beslut när vi hade bollen.
Mittfältsdominans
Vårt mittfält, med den centrala duon Hamid Naimi/Mario Iveta i spetsen, vann väldigt många dueller och låg bakom flertalet av våra farliga omställningar den här kvällen. Över hela banan, inte minst på mittfältet, klev vi in resolut i närkamperna och lyckades tack vare ett aggressivt spel vinna mycket boll vilket ledde till fina kontringslägen. Mittfältet var nyckeln till detta och samtliga som spelade där stod för ett enormt slit.
Löpningen
Filbornapubliken bjöds på en underhållande match och en liten bonus i underhållningen var Mario Ivetas sköna löpning som resulterade i att han kunde slå in 4-2 från straffpunkten. Men vänta nu, var det inte Tomicic som fixade straffen? Jovisst, men i nästintill samma sekund som domaren pekade på straffpunkten såg man hur Iveta satte fart i en maxlöpning rakt framåt i banan. Målet var att hinna först till bollen och övertyga lagkamraterna om att han skulle slå straffen. Lite roligt såg det ut och gott resultat blev det ju, då mittfältsankaret iskallt placerade in det viktiga 4-2-målet.
Drömträffen
Hamid Naimis vänster, på halvvolley, från straffområdeslinjen satt otagbart rakt upp i främre krysset och måste ha varit ett av de vackraste målen som vi har gjort den här säsongen. En drömträff som definitivt avgjorde matchen. Vilka mål kan mer tänkas kandidera till årets mål? Hjälp mig gärna att minnas dem, så kan det bli en ny omröstning här i bloggen vad det lider. 2-2-målet som föranleddes av ett riktigt klapp-klapp-anfall på högersidan var inte tokigt det heller, kan tilläggas.