Förändringens våg

Med bara några dagar kvar till premiären i årets division 6 Skåne Nordvästra B har jag tagit tillfället i akt att göra en jämförelse med fjolåret. Som bekant gick det tungt för oss resultatmässigt egentligen hela året, men vi klarade kontraktet via kval och såg ut att ha något intressant att bygga vidare på. Dock ändrades förutsättningarna ganska rejält när det stod klart att Mikael Bergendahl lämnade tränarpositionen. Han gjorde ett bra jobb förra säsongen trots att resultaten inte gick vår väg och det hade varit riktigt intressant att se honom jobba vidare med det material, det spelsystem och den grund som fanns sedan 2010.

Nu tvingades Bergendahl på grund av jobb tyvärr att tacka nej till en fortsättning och därmed stod vi inför en ny tränare med delvis nya idéer. Ragip Sali, tilltänkt assisterande tränare åt Bergendahl, fick ta över som huvudtränare och införde bland annat ett nytt spelsystem.

Vi har delvis fått börja bygga från grunden igen. Rent spontant är det förstås inte någon optimal situation, men samtidigt känns det som att vi har tagit steg i rätt riktning. Särskilt i jämförelse med hur det såg ut precis efter att Sali hade tagit över. Kvalitén på träningarna är klart bättre nu, både från tränarnas och spelarnas sida.

Spelsystemet
Sali föredrar 4-1-2-3 jämfört med fjolårets 4-2-3-1. Skillnaden är dock inte så stor, den enda märkbara ändringen är att mittfältstriangeln är vänd och att vi numera använder en defensiv mittfältare framför backlinjen och två centrala mittfältare jämfört med två mer utpräglat defensiva och en offensiv i en friare roll. I övrigt liknar systemen varandra och kan ses som 4-3-3 i offensiven men 4-5-1 i försvarsspelet då yttrarna ligger i liknande roller såväl i 4-2-3-1 som i vårt nuvarande 4-1-2-3. De ska fylla på som anfallare när vi går till attack men även delta i försvarsspelet likt traditionella yttermittfältare.

Spelsätt
Om själva spelsystemet inte har inneburit så stor omställning så har däremot spelsättet gjort det. Sali vill till 100% praktisera ett passningsorienterat spel där vi ska vara bollförande och våga spela bollen genom tremannamittfältet. Det skiljer sig mot det mer primitiva och rakare spel som vi använde förra året, då fler bollar spelades långt direkt upp på anfallarna. Att i så hög grad lita på sitt eget spel som vi numera ska göra är i mina ögon både positivt och lite riskabelt. Det utvecklar utan tvekan oss spelare och flera, inklusive mig själv, har redan uttryckt att de har blivit mer bekväma med boll och vågar mer nu. Fler spelare blir delaktiga i speluppbyggnaden och vi har en tydlig idé om hur vi ska spela.
Å andra sidan kan vi bli låsta och om vi möter ett bättre lag kan det passningsbaserade spelsättet innebära att vi tappar boll i fel lägen, åker på kontringar och blir för sårbara. Att vi nu varje träning kör övningar som fokuserar på passningsspel och hur man spelar sig ur press ser jag som nyttigt, det gör oss tryggare med boll, men samtidigt så vore det nog klokt med en plan b och ett rakare spel om vi kör fast.

Laget
En snabb titt på laget nedan visar tydligt att omsättningen på spelare återigen har varit stor (för stor?). Laget som ni ser är det som startade i den sista kvalmatchen mot Esperöds SK och som får betraktas som det ordinarie manskapet under 2010. Noterbart är att endast fem av de elva finns kvar i truppen i dagsläget. 

Frågetecken finns visserligen för Mikael Löfving, Anders Nielsen och Johan Wahlström men Martin Andersson och André Hübner är klara för spel i andra klubbar. Dessutom har Joakim Hübner lagt handskarna på hyllan. Löfving och Nielsen ser ut att ha slutat, eller åtminstone ha tagit time out från fotbollen, och är inte aktuella i skrivande stund. Inte heller Wahlström för närvarande då denne har aviserat att han inte kommer att fortsätta spela för Olympia.

Att så många ordinarie spelare försvinner är förstås inte positivt. Även om vi har fått in en del duktiga och intressanta nyförvärv hade vi framförallt behövt ha kvar den rutin och kvalité som Löfving och Nielsen bidrog med. Gör man en jämförelse över förluster kontra nyförvärv hamnar vi förmodligen på lite minus jämfört med 2010 års trupp.

Å andra sidan har flera av de yngre spelarna tagit stora kliv under försäsongen. Timmie Eskilsson hade en enorm utveckling redan förra året och av de som har blommat ut nu är det framförallt Sackis Karampatakis som har imponerat stort och vuxit till sig rejält.