Har ni hört den förut? Förlust... 

...igen.

Fjolårssäsongen blev nästan enformig tack vare alla vinster. Men nu är det nästintill tvärtom. Igår kom säsongens åttonde förlust på tio matcher i seriespelet. Mindre lysande siffror det, eller riktigt lysande i usel bemärkelse om man vill se det så.

Efter segern senast kändes det som att vi hade god poängchans mot Wormo IK, som förvisso imponerade tidigare under våren och bland annat har slagit serieledande Croatia men som nu var i svag form. Men i stället för viktiga poäng fick vi en tung 0-2-förlust med oss hem i bagaget från Landskrona.

Nu sällade sig dock gårdagens förlust till den skara matcher, som är uppemot hälften trots att vi bara har tagit poäng i två av dem, som kan sägas vara godkänd. Spelmässigt var det ingen vacker historia från något av lagen, men vi gjorde det bra inställningsmässigt och vek inte ner oss. De spelade aggressivt, småfult och slog konstant långbollar och vi föll in i deras spel efter hand. Så särskilt fin fotboll bjöds det verkligen inte på, snarare en lång kamp. Tyvärr brände vi de riktigt fina chanser som vi skapade samtidigt som de gjorde mål på de möjligheterna som de jobbade fram av värde.

Nu får vi ladda om inför torsdagens derby mot HAIS. Som vanligt numera är vi i poängnöd men jag vägrar ge mig i mitt resonemang om att vi i princip kan slå alla lag i den här serien. Vi ska åtminstone inte ge oss förrän den feta damen har sjungit.

För egen del var det en positiv överraskning att det blev 90 minuter som högerback. Det gick tämligen bra och då jag, trots 90 minuter även senast, hade räknat med en bänkplats var det förstås glädjande besked när startelvan annonserades.

Väl ute på planen funkade det helt okej och trots att undertecknad drog på sig säsongens första varning var insatsen godkänd. Defensivt gjorde hela laget en klart godkänd insats och vi i backlinjen fick beröm av vår tränare efteråt. Så en del positiva aspekter fanns det trots allt igår, men trots det är det svårt att glädjas det minsta när vi återigen förlorade.