Medaljplats till slut
Det började så fullständigt uselt idag. Vi gick ut på Filborna för att möta seriejumbon Mörarps IF, verkade tro att segern var i hamn på förhand och hamnade till följd av att vi sov oss igenom första kvarten i underläge med 0-2.
Där och då kunde den här säsongens slutpunkt med Olympiaögon sett har ristats in som något negativt och bedrövligt. Men glädjande nog återstod ju många minuters spel på Filbornas gröna matta och när slutsignalen gick var läget förändrat. Åtminstone delvis.
2-2 mot ett bottenlag var visserligen inte vad vi hade hoppats på, men ur matchen fanns till sist en hel del positivt att plocka. Den första halvleken, eller åtminstone de första 25-30 minuterna, glömmer vi helst. De var helt enkelt usla. Men därefter repade vi oss och den andra halvleken är en av de bästa som vi har gjort med B-laget i år.
Nog för att vi ska kunna rulla ut Mörarp om vi gör vårt jobb, men med tanke på den starten vi fick och med vår tunga säsong i bakhuvudet (vilket har gett oss både dåligt självförtroende och tyvärr i viss mån dålig inställning/karaktär) var det starkt att så totalt lyckas förändra matchbilden.
I andra halvlek var det ju inget snack om vilket som var det bästa laget. Då körde vi över dem helt, skapade mängder med chanser och tryckte på konstant. Det tack vare att vi började ta jobbet för varandra och visa rätt attityd. Helt plötsligt kom vi upp i presspelet, tvingade Mörarp till mängder med misstag och kunde på så sätt också bli mycket farligare framåt.
En laginsats som till slut var riktigt bra räddade en poäng. En poäng som förvisso inte kändes så väldigt glädjande efter matchen, det skulle ju ha blivit tre. Men en titt på tabellen efteråt ökade åtminstone min glädjenivå rejält. Detta då det visade sig att 2-2-resultatet inte bara innebar att vi slapp förlora i sista omgången, utan även lyckades klättra i den löjligt jämna tabellen och knipa en tredjeplats:

Vår match är inte medräknad här, utan vi slutar på 21 poäng och plus tre i målskillnad. En uddamålsförlust hade inneburit att vi hade slutat en poäng bakom Hyllinge och dessutom fått se oss passerade av City på målskillnad, då de hade landat på plus tre och vi på plus två. Jämnt värre med andra ord och så grymt skönt att en ynka poäng mot Mörarp visade sig vara värd klart mer än man först kunde tro.
Visserligen ger en tredjeplats oss inte något mer än lite mer ära, men det ser klart bättre ut att ta "medalj" än att bli femma. Åtminstone i mina ögon.
. . . . . . . . .
Christoffer "Balke" Danielsson, kvitteringsskytten, var stimmigt lycklig efteråt och skojade i omklädningsrummet om att han blivit matchhjälte. Vi andra tog ner honom på jorden och menade att den där poängen visserligen var klart bättre än en förlust, men inte alls kändes som en seger. Nu, med facit i hand, går det faktiskt att instämma i "Balkes" matchhjältesnack. Tack för tredjeplatsen, hjälten!
. . . . . . . . .
Har även gjort en sammanställning på hemsidan över samtliga tiondeplacerade lag i division 6-serierna i Skåne. Den visar att vi var tredje bästa 10:an och som bekant slapp kvala, då endast de fyra sämsta (av åtta) behöver kvalspela för att rädda kontraktet.