Mycket positivt trots förluster

Det har redan gått en vecka sedan förra helgens dubbla matcher och vi har hunnit förlora stort (4-8) mot serieledarna Helsingborg City. Dock utan min medverkan då undertecknad i stället befann sig på hemmaplan i Småland. Av vad resultatet avslöjar samt av de rapporterna som har nått mig angående matchen fortsätter vi att ha problem defensivt (åtta mål bakåt talar sitt tydliga språk förstås) samtidigt som vi ändå jobbar på i motgång (till skillnad från mot hur det har sett ut tidigare om åren) och är fortsatt farliga framåt.

Nu ska dock inte gårdagen analyseras utan förra helgens matcher. Två förluster blev det men personligen var det ändå två av de mer lyckade matcherna den här säsongen.

I A-lagets division 6-möte med Strövelstorps GIF stod undertecknad för årets bästa insats hittills. Eller åtminstone en av dem absolut bästa. Som vanligt utan att glänsa, men hittills har lägstanivån varit ganska hög och insatserna över lag ganska stabila. Den här var dessutom en som stack ut lite då jag syntes mer än vanligt tack vare ett antal uppoffrande brytningar och tacklingar:

– Tidigt i första halvlek, först en brytning av en hård djupledsboll som följdes upp med en hård glidtackling framifrån motståndaren i momentet efter framför vårt straffområde.

– En fin skottblockering när en av deras spelare klev in från min högerkant och avlossade ett skott, ett skott som dock blockerades i sista sekunden av mig med en tackling/täckning med hjälp av vänsterbenet.

– En bra glidtackling ut mot sidlinjen mot en spelare som kom i fart på en boll i djupled.

– Ytterligare en duell där jag framifrån valde att kliva in och glidtackla en spelare som fick bollen lite för långt ifrån sig en bit utanför vårt straffområde.

– Aggressiv brytning på mittplan där jag klev upp och kom in framför min motståndare, bröt och följde upp med en glidtacklingspassning precis framför fötterna på nästa Strövelstorpsspelare.

– En vunnen nickduell (hör inte till vanligheterna och där revanscherade man sig efter en farlig snednick på en tidigare höjdboll) som bröt ett längre uppspel vilket var nära att mer eller mindre friställa deras vänstermittfältare.

– En undanskarvning på ett inspel längs marken från vår vänsterkanten, rakt genom straffområdet mot bortre stolpen, som träffade bollen med någon centimeter och styrde bort den precis framför en framstormande hemmaspelare. Hade förmodligen blivit mål där annars.

– Tillbakajobb som, efter att jag först hade försökt bryta vid mittplan, mynnade ut i en lyckad "backchecking" i form av tappad boll för motståndaren och som sedan följdes upp med en skön motläggsvinst i nästa sekvens.

– En minst sagt viktig tackling, eller blockering av skott snarare, när en Strövelstorpsspelare blev helt ren i straffområdet och jag klev över från högerbacksplatsen, in i mitten mot vänsterkanten till och i sista stund kastade mig fram och täckte skottet med vänsterbenet.

Utöver det här bidrog jag även lite offensivt genom att sätta igång spelet bra med ett ganska snabbt inkast, till en av våra innermittfältare som kunde avancera och spela fram David Tomicic i straffområdet var på denne avslutade distinkt fram till 2-3.

I slutsekunderna kunde jag dessutom ha stått för en assist till ett 3-3-mål. På en lyftning från vårt innermittfält valde jag, högt upp ganska centralt i planen en bit utanför deras straffområde, att direktskarva ner bollen med bredsidan in mot straffområdet. Volleypassningen blev perfekt och nådde en av våra två anfallare som fyllde på och skulle trycka dit kvitteringen. I stället missade han nästintill helt bollen och skarvade bara nesligt den förbi även nästa Olympiaanfallare som annars hade kunnat ta med sig den i fart och ha en jättechans att placera in 3-3. Oturligt och där rök poängchansen.

På minuskontot finns egentligen bara den misslyckade nicken som redan är nämnd och som med lite otur kunde ha lett till något farligt bakåt (bollen nickades hem mot vårt eget straffområde, men en mittback redde ut situationen). Visserligen var det "min" spelare som gjorde deras 3-1-mål, men i den situationen anser jag att mitt beslut att kliva in och försöka markera en fristående Strövelstorpsspelare precis framför vårt mål när mittbackarna hade hamnat för långt ut till vänster. Han var närmast mål och även om jag inte hann täcka skottet förhindrades en möjlighet för honom att i lugn och ro ta emot och placera in bollen. Nu stressade han iväg ett riktigt misslyckat skott som dock med hjälp av en stor portion tur blev en perfekt passning till en lagkamrat som dök upp vid bortre stolpen, nästan nere vid kortlinjen (mycket misstänkt offside), och kunde raka in 3-1. Markeringsmiss av mig eller rätt beslut? I mina ögon var det faktiskt det förstnämnda även om det nu blev mål ändå.

Efter 90 minuter som var de mest slitsamma hittills i år, med många dueller där det handlade om att både ge och ta, väntade en ny match redan på söndagen. Det med B-laget mot FC Royal, ett nystartat lag som gått starkt i serien och säkerligen satsar uppåt framöver. Ett gnälligt gäng med dryg attityd visade det sig också vara samtidigt som de tyvärr var bättre än oss. Resultatet, 6-2 (4-0), speglar i och för sig inte matchen och kan delvis förklaras med några tveksamma domslut och framför allt med att vi hade en utespelare i mål efter eget önskemål, ett mindre lyckat experiment. Dock går förstås 6-2 aldrig att snacka bort.

För egen del var förlusten ändå mindre smärtsam, om man ska se det ur ett lite egoistiskt och mer cyniskt. Jag undvek de fyra första baklängesmålen då en bänkplats gällde, eftersom det blev 90 minuter dagen före, och slapp på så vis känna mig skyldig till förlusten i sig. Efter paus spelade vi upp oss (vi hade chanser före också ska sägas, med två stolpträffar för att nämna något) och undvek återigen att förlora en andrahalvlek. Även med B-laget har vi varit ganska starka efter paus och vi krigade på bra trots 0-4 i halvtid.

Royal satte en snygg frispark och gjorde ett offsidemål, men i "öppet spel" släppte vi inte till så mycket trots allt och vi hotade en del framåt. Något som bland annat ledde till två mål.

För egen del kan de blev det inga iögonfallande misstag och utöver en godkänd insats sett till helheten fanns det också några extra positiva detaljer:
– Många offensiva löpningar från högerbacksplatsen som skapade ytor för mina lagkamrater

– En bra skottblockering tidigt i andra inne i eget straffområde

– Bra tillbakajobb flera gånger, sedan jag flyttats upp på högermittfältet, som ledde till vunna bollar och ett nyttigt understöd åt framför allt vår unge högerback

– Ytterligare en "hockeyassist". Den noterades vid vårt andra mål, då jag var högt upp i planen och i hemjobbet lyckades blocka ett uppspel från en av deras backar vilket ledde till att en av våra innermittfältare (Mikael Löfving) kunde kliva fram, ta med sig bollen och frispela vår pålitlige målskytt David Tomicic vilket resulterade i vårt andra mål för dagen. Ingen vacker assist från min sida men hade inte uppspelet brutits hade chansen aldrig varit nära att uppstå.