Reflektioner i uppförsbacke
Det har inte bloggats de senaste dagarna men det ska inte tolkas som en bristande skrivmotivation till följd av de tunga resultaten. Någon sådan existerar inte, även om det förstås är så enormt mycket roligare och enklare att sätta sig ner vid tangentbordet efter en framgång.
Hursomhelst var jag inte på plats - varken på planen, bänken eller läktaren – när vi rasade ihop mot BK Fram division 6 i lördags. Rapporterna som nådde Småland var dock allt annat än roliga, åtminstone efter paus. När nyheten att vi hade hämtat in 0-2 till 2-2 nådde mig var allt bra. Det var vår match då, kändes det som på avstånd. Nu var det inte det, eller blev inte det rättare sagt, skulle det visa sig. I stället rasade allt efter att de lite slumpartat gjort såväl 2-3 som 2-4 i början av andra halvlek och eftermiddagen utvecklades till en mardröm.
Vid 2-2, när vi hade hämtat in 0-2, fanns det mycket positivt att ta med när det gäller det mentala. Jag ville så gärna få skriva något om hur moralstarkt det var att vända det tunga underläget, särskilt med tanke på hur mycket negativt vi har i ryggsäcken efter de senaste säsongerna när det handlar om just tidiga underlägen då siffrorna har rasat iväg, och om hur mycket positivt det nu fanns att ta med.
Men i stället raserades allt det under de avslutande 45 minuterna. Nu är det bara att glömma vad som var och se fram emot det som ska komma i stället.
. . . . . . . . .
Vi ska inte fastna där nere i år igen.
Vi vet att vi är bättre än så, att vi inte ska bli något tröstlöst bottengäng.
Men nu är det upp till bevis.
. . . . . . . . .
Jag har svårt att bestämma mig för om vi är målfarliga eller inte. Vi har inte gått av plan utan att ha gjort mål i en enda match hittills i serien – men å andra sidan: vi har bränt för många möjligheter i många matcher, inte sällan i "fel" lägen när matcherna har stått och vägt. För att summera: Ett antal gjorda mål framåt och flertalet riktigt skickliga spelare offensivt, men likväl alldeles för stor ineffektivitet.
. . . . . . . . .
Det vore intressant att se statistik på antal skapade chanser, apropå resonemanget ovan. Jag tror inte att vi har skapat särskilt mycket färre chanser i någon match än motståndarna, men marginalerna har inte varit med oss. Samtidigt som vi måste bli bättre på att sätta dit bollen går det att vända det till en styrka: vi skapar åtminstone och vi vet att lägena kommer bara vi gör vad vi ska.
. . . . . . . . .
I måndags var det dags för revansch, hade man hoppats på förhand. Men tyvärr blev det en ny tung förlust. Det med B-laget hemma mot Hyllinge GIF i reserv division 4. Vi inledde matchen svagt (men skapade trots det ett par-tre riktigt klara lägen vid 0-0) och släppte in första målet fram till 0-1. Onödigt kändes det som, särskilt när det kom efter ett inkast där vi helt tappade markeringen och inte var på tårna.
Vi var inte alls bra före paus även om vi hade ytterligare några rejäla målmöjligheter och låg under med 0-1 i halvtid. Dessutom åkte vi i slutet av halvleken på en utvisning vilket gjorde uppförsbacken än brantare.
Efter pausvilan reste vi oss ändå och stod upp på ett riktigt bra sätt trots det numerära underläget. Vi krigade stenhårt i 45 minuter, kvitterade och vann en mängd med närkamper över hela planen men åkte tyvärr trots det på ett oturligt baklängesmål fram till 1-2. Då återstod cirka tio minuter kvar och vi gick ner på trebackslinje, chansade, flyttade fram folk och var så när att kvittera men i stället utnyttjade de en omställning fram till 1-3. Tung förlust igen således, trots en riktigt stark andra halvlek där vi verkligen visade moral och vilja.