Så rätt och så bra

Man blir lätt lite amerikaniserad och rycks med rejält av att titta på 24/7 - Road to The Winter Classic, dokumentärserien som följer NHL-lagen Flyers och Rangers i några månader fram till vinterklassikern utomhus på nyårsdagen. Åtminstone jag fastnade direkt och har sett de fyra avsnitten om och om igen den senaste tiden.

Det som tränarna nöter gång på gång för sina spelare är devisen om att det gäller att gå ut, jobba stenhårt, ta kampen och spela disciplinerat. Något som stämmer väl överens med hur vi agerade igår. Dessutom upprepas vid ett flertal tillfällen uttrycket "fucking right boys" av diverse spelare i de båda lagen efter framgångsrika insatser. Jag är i det närmaste allergisk mot när man slänger in "fucking" i svenskan, det låter ju nåt överjävligt illa egentligen. Men att sno uttrycket rakt av från engelskan passar här. För gårdagens insats kändes verkligen så jäkla rätt, utan minsta tvekan.

Nu ska man förstås inte överdriva vikten av en seger i en träningsmatch, men den positiva känslan som gårdagens insats förde med sig är ändå väl värd att ta med. Det var så mycket som var bra för oss igår så det finns ingen anledning att inte låta sig vara nöjd i någon dag som Olympiaspelare. Dessutom visar ju den senaste matchen att vi har vuxit bara på ett par, tre veckor. När vi tidigare vek ner oss efter ett baklängesmål står vi nu upp och jobbar oss tillsammans tillbaka in i matcherna (åtminstone har vi gjort det två helger i rad).

Det går givetvis inte att dra några slutsatser, det handlar trots allt bara om två moralstärkande insatser och det finns fortfarande mycket att förbättra, men det är ändå viktigt att vi ser att det jobb som vi lägger ner kan ge resultat.

Rent subjektivt bedömt så tycker jag att vi på det stora hela gjorde en bra match igår. Det var ju långt ifrån något skönspel, planen inbjöd inte till det och dessutom överskattade vi nog de svårigheter det ojämna underlaget medförde i första halvlek för då stressade vi iväg ett antal bollar lite i onödan i stället för att etablera ett anfallsspel. Men trots det skapade vi ett antal fina chanser och vårt omställningsspel ställde ett flertal gånger svåra frågor till Munka Ljungbys försvar.

Defensivt uppträdde vi stabilt och de gånger vi också satte vårt presspel vann vi bollen högt upp och kunde på så sätt jobba fram chanser. Som exempelvis vid 2-1 när Osman, Wessberg och Timmie tillsammans stressade fram läget som mynnade ut i segermålet.

Positivt var med andra ord att vi fick betalt för den typ av försvarsspel som vi vill praktisera de gånger det satt som det skulle. Dessutom släppte vi för andra matchen i rad till relativt få chanser i öppet spel. Efter att ha haft stora problem bakåt i början av försäsongen har vi stramat åt det mot Viken och nu mot Munka Ljungby.

Nu skapade de sistnämnda visserligen ett par riktigt heta kvitteringschanser på fasta situationer i andra halvlek, men vi har uppträtt stabilare i det defensiva spelet utanför straffområdet samtidigt som vi också tog kampen på ett starkt sätt på Munka Ljungbys inlägg i boxen. Framförallt mot slutet fick vi kriga rejält där inne och vi gjorde det med den äran. Alla slet hårt den här gången, precis som förra lördagen, och jag tycker verkligen inte att vi vann oförtjänt sett till chanserna trots att skönspelet inte stod högst på agendan.

Så, för att summera och knyta ihop säcken, kan vi plita ner följande punkter:

* Bra inställning och en riktigt stark laginsats

* Hårt jobb av samtliga

* Allt bättre defensiv över hela planen av oss

* Visserligen ett par markeringsmissar på fasta situationer, men hårt krigande inne i vår box på ett framgångsrikt sätt

* Farligt omställningsspel tack vare lyckad press

* Vi är på rätt väg! Nu är det upp till oss själva att fortsätta på den.