Samma visa, men bättre känsla

Känslan hos mig inför söndagens möte med serieledande Croatia Helsingborg - ett lag som besitter enorm kvalité för att vara i division 6 och framförallt har en mycket fruktad offensiv - var inte den som man vill ha inför en så tuff och viktig match. Trots vår fina prestation, som dock inte ledde till poäng, mot formstarka serietrean Hais i omgången före ville inte de rätta förväntningarna och förhoppningarna infinna sig. Den optimism som den trots allt starka insatsen mot Hais förde med sig var som bortblåst inför söndagens drabbning. I stället bar åtminstone undertecknad på en betungande känsla, en press förorsakad av vårt tuffa tabelläge som mer eller mindre kräver att vi tar poäng i matcherna numera oavsett motstånd.

Det var förstås en anspänning som inte var speciellt angenäm att ha. Men glädjande nog försvann den ganska snart när matchen väl hade blåsts igång. För trots att det var en mycket tuff motståndare som vi ställdes inför stod vi upp riktigt bra. Speciellt den första halvleken gav riktigt glädjande besked och en föraning om att vi är på rätt väg.

Vi fick ganska mycket tid på oss inledningsvis då de, överraskande nog, inte satte speciellt hög press. Det gav oss lugn och ro att hitta våra positioner, något som vi också gjorde. Samtidigt som vi försvarade oss i det närmaste felfritt och täppte till utanför vårt eget straffområde kontrade vi vid ett flertal tillfällen farligt. En sådan kontring gav också 1-0, förvisso med hjälp av en släpphänt Croatiamålvakt som tappade ett inlägg men likväl frukten av att vi fungerade väl som lag.

Tyvärr åkte vi, så typiskt och signifikativt för ett bottenlag, på ett oturligt 1-1-mål mindre än minuten före paus sedan en av våra mittbackar missbedömt en boll som gled igenom och förpassades i mål.

Andra halvlek inleddes sedan lika illa den för vår del då Croatia med ett mästerligt anfall spelade bort oss, efter one-touch-spel hela vägen, och satte 2-1. Inte långt därefter kom också deras 3-1-mål via ett klassavslut på en välavvägd crossboll.

Två tunga mål som dock båda kom till tack vare fina prestationer snarare än efter misstag av oss. Vi kunde inte ha gjort det mycket bättre än vad vi gjorde och att vi sedan stod upp så bra trots att vi drabbades av en horribel utvisning med drygt 20 minuter kvar var starkt.

Förlusten till trots gav den här matchen mig - och förhoppningsvis mina lagkamrater - en positiv känsla igen. Vi märker att vi kan, vi har nu stört seriens två formstarkaste lag ordentligt i våra senaste två matcher och spelar vi så här disciplinerat samt med samma inställning under hösten måste det lossna någon gång. Samtidigt gäller det förstås att det verkligen lossnar poängmässigt då inte fina prestationer inte hjälper oss i vårt utsatta läge så länge som det inte blir någon poängutdelning.

Dock finns det hopp och jag tar med mig mycket positivt även om slutresultatet skrevs till 1-3. Förutom att hela laget stod för en klart godkänd insats så gick det bra för egen del. 90 minuter som högerback blev det återigen och det gick nästintill över förväntan. Speciellt före paus då jag vid ett flertal tillfällen läste spelet och kunde kliva in och bryta framför mina motståndare. Dessutom hann jag med en avgörande tackling i ett friläge för Croatia. Även i andra fick jag till några lyckade stötbrytningar och över lag fungerade försvarsspelet som vi önskade.

Återigen får vi ta med de positiva beskeden som ändå gavs och försöka hålla huvudet högt. En match återstår före sommarvilan och det är bara att ställa in sig att det är tio tuffa, jobbiga matcher som återstår i vilka det kommer att krävas stenhårt jobb av samtliga Olympiaspelare om vi ska kunna rädda kontraktet. Dock finns det förstås inget annat i våra tankar, vi har visat att vi har i den här division 6-serien att göra även om tabellen för närvarande hävdar motsatsen.