Storförlust igen

Att säga att säsongsinledningen för oss i den nordvästra Skånesexan har varit nattsvart är långt ifrån en underdrift. Efter den nesliga 1-2-förlusten på en feldömd straff i premiären mot Croatia följdes upp av 0-6 mot Ekeby och idag var det dags igen: 1-6 mot serieledande FK Bosna.

Alla ni som har spelat eller spelar fotboll vet hur illa man mår efter att ha förlorat så förnedrande stort, inte minst när det är mot en seriekollega. Det är inte direkt så att man sitter här riktigt munter och skriver nu om man säger så.

Samtidigt ska man inte gömma sig för kritiken efteråt. Kan man inte stå upp nog på planen får man i alla fall vara stor nog för att inte ducka för den rättvisa kritik som sköljer över en efter en så bedrövlig match.

Undertecknad får utan minsta tvivel på sig det så tunga psykologiska 0-1-målet efter bara fyra minuters spel. En boll som såg ut att nickas undan av mittförsvaret, men som smet precis över en av våra mittbackar, förorsakade en sekunds tvekan från min sida var på bollen han studsa emellan oss, gå över mig och (förvisso riktigt snyggt) förpassas i mål på volley av "min" motståndare bakom mig som vände på en femöring och aldrig gav mig en chans att täcka avslutet. Den missen kostade oss ett jobbigt baklängesmål som helt får stå på mitt konto.

Tyvärr var det inte bara jag som gjorde misstag idag och varje gång vi begick något sådant straffades vi hänsynslöst. Bosna var väldigt skickliga på att ta vara på varje chans som de bjöds. Två frisparkar, en snabb omställning och en riktig drömträff från distans på halvvolley resulterade alla i mål. Som om det inte vore nog släppte vi i slutet även till 1-6 sedan flertalet Olympiaspelare agerat alldeles för passivt. Sista tio kändes det som att vi helt hade lagt ner verksamheten för dagen tyvärr.

Idag var vi trots det bedrövliga resultatet med spel- och resultatmässigt en bra bit in i första halvlek. Vi kvitterade nämligen efter undertecknads misslyckade ingripande och då var det hela nollställt igen. Rickard Wessberg höll sig framme och lyckades knorra in kvitteringen ur svår vinkel men det räckte inte långt. 2-1 på frispark, 3-1 via en kontring och 4-1 på en ny frispark som styrdes via muren och ställde vår nye målvakt Fredrik Tomicic förstörde den här dagen. Vi hade ett par riktigt heta chanser, bland annat ett jätteläge vid 2-1-underläge som vid ett mål säkerligen hade kunnat ge den här matchen ett annat ansikte.

Nu verkar det dock som att vi inte klarar av att spela i underläge, premiären borträknad. Vi stressar alltför mycket och hamnar fel i positionerna i ivern att gå framåt och prestera i offensiv väg. Något som hittills har resulterat i mål bakåt och att den stabilitet som det kändes som att vi hade inför seriespelet inte alls har varit närvarande så här långt.

19 matcher återstår dock och det finns många poäng att spela om. Men nu börjar det bli riktigt akut att ta poäng. Något som jag dock är övertygad om att vi snart kommer att fixa, trots de senaste veckornas resultat.