Vilja, kamp och rött kort
En ny förlust inkasserades i måndags när vi spelade med B-laget mot Hyllinge GIF hemma på Filborna. Trots en stark andra halvlek med en man mindre och en kvittering till 1-1 blev det till slut stryk med 1-3 (0-1). Matchen summeras ur mitt eget perspektiv med fem snabba:
På hälarna
A-laget åkte på ett baklängesmål efter 30 sekunder i lördags och i måndags var det B-lagets tur att starka svagt. Visserligen skapades några riktigt fina Olympiachanser vid 0-0 men spelmässigt var starten inte särskilt bra. Vi stod på hälarna, hamnade fel i presspelet och låg för långt ifrån våra motståndare vilket till sist också ledde till ett billigt 0-1-mål.
Rätt inställning
Jag brukar vara ganska snabb på att påpeka när vår inställning imponerar och den här gången är inget undantag. Visst, vi förlorade och det finns en risk att resonemanget faller platt om jag även fortsättningsvis lyfter fram vår inställning som något positivt efter fler eventuella förluster. Det kan låta som ett desperat drag för att försöka släta över det faktum att resultaten är åt helvete, men så är verkligen inte fallet. För även om vi återigen förlorade imponerade vår inställning efter paus. Med en man mindre slet vi stenhårt, vann mängder med närkamper och lyckades dessutom att skapa ett antal heta lägen. Det räckte till ett 1-1-mål men tyvärr inte till någon poäng i slutändan. Något vi hade varit värda i mina ögon efter den kämpainsatsen.
Uppförsbacke
Det är det just nu med tanke på resultaten. Det känns som att vi får slita så oerhört hårt för att göra ett mål samtidigt som vi är för sårbara defensivt. En kombination av oflyt och oskicklighet är det säkert, men oavsett vilken faktor som väger tyngst här så är det förstås en jobbig situation för oss spelare. Samtidigt har nog alla fotbollsspelare upplevt perioder då det verkar som att allt går emot laget. Det är inget nytt och vi har tagit oss ur sådana förut, vilket vi också ska göra nu.
Klockren comeback
Elvis Omeragic gjorde comeback efter att ha varit borta från spel i Olympiatröjan sedan början på hösten 2011 och han gjorde avtryck i det närmaste direkt. Omeragic stod för 1-1-målet och det med ett skott (eller var det egentligen tänkt som ett hårt inlägg? huvudpersonen får själv stå för det svaret), från en position till lite höger en bit utanför straffområdet, som riktigt snyggt dök ner i bortre krysset efter att ha fått en oväntad bana. Vackert och perfekt tajming att göra det i första matchen för säsongen.
Omvänt i år?
Vi kan i alla fall hoppas då rubriken syftar på vår inledning på reserv division 4 i år jämfört med ifjol. Då dröjde det långt in på våren innan första förlusten kom och vi var länge ett absolut topplag, för att sedan ha otur (med lag som drog sig ur vilket gjorde att en del poäng försvann för oss) och dessutom rasa ihop ganska rejält själva och förlora matcher allt för enkelt. I år kan vi hoppas på ett omvänt scenario: svag start (fyra förluster på sex matcher) följt av en riktigt stark andra hälft av säsongen.